| Visa inlägg Skriv inlägg Visa senaste | Avancerad sökning |
| Vor´n | 2009-04-10 20:15:58 |
| Numer sä kan skoterföre ha före innan påsk. Å en han tin förre`tin sä kunne timmerkörninga ta slut inna påsk. Man kunne ju skata in nan snö hitté basvägen, å sen kunne dä bli kallväre, å dä va ju som marnomt å fo arbet nan vecke tell. Men när dä in´t geck fo ner na mer timmer, sä va dä bäre å vänt på flottninga, å dä kunne ju dröj na veckena. En han vintern sä hadd vi kocklage, å då feck vi ju ha auktion på grejen som vi hadd köft. Dä va ju stek- pannen å kastrulla å porsline å besticka å ömse. Å en han vintern sä hadd vi a`Ester Wörlen som kocka, å hon laga sä go mat, å hon va sä snäll, å billit vart dä. Å dä roligiste den vintern va när vi satt here kockburn heve a`Ester å spela rams varevige kväll ve fotogenlykta surrenes omma huvve.Ja sä va´e på en dan tin, here na timmerkojen oppe ve Sidda unner Blaikfjället vintern 1961-62. En sak som jäg ha unre på i alla år. Dä va när jäg sent på söndagskvälla åkte skibena opp ätte Stut- vattenbäcksvägen tell koja i Sidda, sä va dä alltid en massa ren ätte vägen, å man hadd dom både före å ätte´sä. För dä kunne man hör på, hur dä knäppt here klöva på dem. Å när man starne, sä starne ren, å när man fortsätte så gjol ren dä´å. Va jäg kan förstå sä geck ren ätte ljue, för dä va ju kulsvart ätte vägen. |
|
| Ove Isaksson, Göteborg | |
| Svara | |
| nÍljas Abels Anna och kamsen | 2009-04-05 20:29:49 |
| I samband med att vi arbetade med Östra Ormsjö-boken berättades en del historier, bl a av Agnar Granström i Barnäs. Följande historia har bitit sig fast: N´Iljas Abel var sjuklig och låg hemma i sin säng, medan hustrun Anna "hälsade på" i gårdarna. Man tyckte förstås synd om henne, stackars människa, och bjöd henne på mat av och till. En dag blev hon bjuden på kamsen (om jag inte minns fel var det hos Jonas Lindbergs föräldrar). När hon var mätt och nöjd sa hon: "Det var gött ä hannä. Ä hannä skull n´Iljas Abel å ha hadd" med påföljd att hon fick med sig ett par paltar till gubben sin. Jonas var i skolåldern och var ute och åkte skidor. Till sin förvåning får han se a Anna sittande på en stubbe i skogen, ivrigt glufsande i sig gubbens paltar. "Det var gött å hannä. Ä hannä skull n´Iljas Abel å ha hadd" har blivit ett ofta återkommande ordstäv inom vår familj! |
|
| Sonja Forssgren, Lövånger/Östra Ormsjö | |
| Svara | |
| Historier från Lövstrand | 2009-03-23 15:13:23 |
| n´Israel Lindberg från Lövstrand är en genuint god historieberättare. I hennä ske ji fo hör nagre. Å döm lär ske vara sann å. n´Hilding å n´Nicke å n´Israel satt vä matborle hos en Hilding å a´Vera, som stå he´vä spis´n å ä ganska runn om magen. Så säg en Hilding. Hör´du Israel, jäg ha en gam slåttermaskin,som jäg ha fundera på å göre om tell en päropptagar, dä ske väl kunna gå. n´Nicke hör på å sä plirr´n vä yga å titt på a´Vera å säg, gösse jäg tro att du redan ha gjort´n. Tå slått- ermaskin så vart dä en motordriven slipsten Å en" pär- opptagare" ja bägge fungera. Israel. n´Israel kom ihug när han va 7 år, å vi brucke häls på smen here byn, för han va så roli.En dag när jäg va där så feck jäg si na röra som dä va na gult i. Va ä e danne fråge jäg? Hä Hä skratte smen, du ske fo si. Sen tog han å knapre bort en bit å dä såg ut som tänd- sticksvavel. Sen la`an dä på smejstäe å tog smejhamm- arn å knacke tell. Å jävlar va dä small. På kväll´n sä träffe jäg n´Nicke, å berätte att han skull fo si na rolit. Sä vi smug in here smeja, å tog fram dä darn gule, å rev lös en bra stor bit. Sen la jäg dä på smejstäe, å sen tog jäg smejhammarn å drämd tell. Å jävlar va dä small, å hammarn slets sä borti hanna, å for rakt igenom spåntake sä dä rök berä. Vi visst ju´int att dä va dynamit´n. Å ve hälse in´t på smen na mer den sammarn. Israel |
|
| Ove Isaksson, Göteborg | |
| Svara | |
| Frusendynga | 2009-03-21 01:16:12 |
| Dem som ha hadd kräka vet ju hurrn dä va på vintern. Före jul så hadd man ju högt dyngfall here gösselstan. Men sen sä växt dygnhugen för varje dag. Å tell slut så börjä ju dynga å rinn åtabak.Då feck man ta korpen å järnspette å hack ne dynghugen sä man klare säg en vecke tell. En han dan sä va´e min tur att ätte skola sköt lagårn. Man skull pomp vatt´n ge dom hö å sen skull man mocka dynga here mebore. Sen va´dä å försök å släng dynga sä långt man kunne, men dä bäre rann tebaks. Sen vadä å ta korpen,men frusendynga ä ju seg som beck å tong som sten. Dä va då,jäg kom ihug att en Morbror Frans hadd brucke skjut ve dynamit´n. Sagt å gjort. Jäg hämte dynamit´n å stubintrån å gjord hula ve järn- spette, å ladde sä dynamitgubba skull smäll samtidigt. Jäg hadd bestämt att jag skull int va i närheten när dä small. Så när jäg hadd stängt dörana å tog cykeln å svängt ut here Sjöströms, så feck jäg ju si en massa falk here post´n, å där stå´en Agust Hedberg. Å då tänkt jäg att bli dä ett jävla liv, men dä va ju för sent å ånger säg. Jäg cykle ystöver å när jäg komme te Konsum så small dä så inne helsike. Jäg cykle borti mjölkbrögga here Yngves å vänte en bra stan. Å när jäg cykle tebaks så fanns dä ingen vid post´n å gössel- stan stog kvar. Men när jäg komme in here lagårn sä stog koerna nere mebore å skräcken lyst borti yga på dem. Å ånga stod borti nos´n å dynggluggen å döra hadd sletese från gångjärna. Ätte jäg hadd prata vä dom å stillt dem vä melss´n,så va´ä som dom kunne börg å lita på mej igen. Jäg behöv´t korp nan mer dynge den vintern. Å in´t va´e nån som tyckt att dä va´na märkvärdigt att dä va nån som sköt vä dynamit´n i en lagår mitt inne i en by i Södra Lapp- land anno 1957. la |
|
| Ove Isaksson, Göteborg | |
| Svara | |
| Messekams | 2009-03-17 11:28:43 |
| Måste kommentera Owes messepalt. Namnet har jag inget minne av men palten kommer jag ihåg som en godis uppstekt med mjölk och sirap dagen efter i övrikt är det som Owes recept. Önskar er alla en skön vår. n´rolle |
|
| n´rolle, Mellansel | |
| Svara | |
| Purrigucken | 2009-03-13 22:14:11 |
| Har i alla mina kokböcker och på internet undersökt om kams som min mor berättat om fanns beskrivet i litt- eraturen. Jag hittade över trettio olika recept på kams och palt. Men ingen som hette purregucken. Denna mat- rätt blev nog till i samband med att man på fäboden ystade ost och sedan fick vassla, som man sedan kokade ihop till mese.Mor berättade hur hon på fädbodvallen uppe vid Fjällbränna kokade mese i en stor gryta med öppen eld under, och att det tog många timmar, och att det var att röra hela tiden så att det inte brände vid. För att variera den vanliga kamsen som man gjorde av kornmjöl och vatten och som man kokade i saltat vatten eller buljong som man kokat kött i. Så gjorde man kams- smet av kornmjöl och vatten till lagom konsistens. Och sen rullade man degen till fingertjocka "purrer" och la i den mesekokande massan, och fick på det viset en snabbkokande mesesmakande purreguck. Har ätit en fuskvariant av dessa purreguckar. Och jag kan säga att om man gillar mjölkams med messås och med smör och kall mjölk så är det en riktig höjdare. Jag förstår nu bättre hur våra husmödrar fick maten att räcka till. Och hur man kunde mätta tio ungar, med två kilo mjöl, och att dom kunde variera maten med enkla medel. Har följt Bengt Perssons bekymmer med att hitta den rätta fårfetan till sin blodpalt. Jag har hittat en fuskvariant som jag tycker kan duga. Återkommer till denna. Vi gourmander på fattigmanskost börjar nu närma oss Torgny Lindgrens jakt på den ultimata pölsan i den Lappländska ödemarken. |
|
| Ove Isaksson, Göteborg | |
| Svara | |
| Kring Sibylla besöket | 2009-03-09 20:10:56 |
| Som en löpeld kring nejden med hisklig fart går budet, Sibylla nu kommer helt snart. I sällskap hon kommer med sin ryttarprins, at skåda på nöden och var den finns. Hos Pålssons man fejar och rustar med fart, i kväll ska de komma- vi måste ha klart. Man ringer till Stockholm och frågar diskret: Säg, vet Ni, vad prinsparet för för diet. Man pälsar har lånat av hög elegans, att visa Sibylla var nöden fanns. Men Sibylla hon titta på hög som låg och knappast de dyra pälsarna såg. Nu morgon har randats och uppe man är, mot snöhöljda vidder nu färden bär. Men hindren är många ty Prost Erik står och pratar,"Ni måste väl se hur vi mår" Men sessan på tyska han hörs konversera, så prinsen helt ensam får gå å marscera. Han pratar i tysthet om allt vad som finns: om Du vore ogift och jag prins. Mot Ormsjö går färden,där väntar en hop, som höjer mot himlen ett högt hurrarop. Man viskar åt Pålsson att skopan ta fram. Han stammar och syns nästan blygt fundersam. Ers Höghet, Madam, en gåva jag ger. Hon rodnar helt lätt, hoppas Gustav ej ser. Men ingen ser Gustav! Sibylla blott finns, och knappast en tanke man ägnar sin prins. Allt högre går färden, mot Risbäcks kapell, som ligger inramat av snöhöljda fjäll. Nu lindring skall skänkas, man känner sig säll, ty nöden är mycken, i ensliga tjäll. Men allt är förgängligt, att sällhet förgår som fågeln flyttar Sibylla och trår, tillbaka till lyxen som vi dem består. Som solen försvunnen likt sommaren förgår, en lustresa var det, men nöden var svår. |
|
| Av Johan Vestergren, Ormsjö | |
| Svara | |
| Re: Kring Sibylla besöket | 2009-03-09 20:29:44 |
| Min Morbror Johan Vestergren skrev denna dikt när ... | |
| Ove Isaksson | |
| Sjukbesök i Arksjöby | 2009-03-07 23:28:41 |
| Läser ett gammalt tidningsurklipp från vår grannby Arksjön från 1930. Den till åren komne men alltjämnt unge spjuvern Erhard Vikström i Arsjöby berättade häromdagen en historia från sin bardom. Genom fönstret fick Erhard och hans mor syn på ett an-nalkande följe, som minsann inte var välkommet: En lång rad av tattare i alla åldrar styrde stegen mot deras hus. Den redan kvicktänkte och slagfärdige Erhard upp- manade sin mor" Skynn ji och gå å lägg ji i sänga å jämmer de värsta ji kan" När hela tattarskaran strömmat in i köket och utan tan- ke på konvenansens regler börjat göra sig hemastadda upptäckte den gamla rynkiga tattarkäringen att lille Erhards mor låg i väggsängen och gnydde och jämrade sig och när hon gick fram till sängen för att höra hur det stod till med "gamla mor" brast Erhard i gråt och skrek med gäll barnastämma: "Gå int in till a mor, hon har spetälska" Erhards föräldrahem och hela Arksjöby be- friades på några minuter av det ovälkomna sällskapet. |
|
| Ove Isaksson, Göteborg | |
| Svara | |
| Tunneldans och kalvdans. | 2009-03-03 15:30:00 |
| Julen 1957 om annandagen, skulle det ordnas med dans på Folkets Hus i Ormsjö. Trots min ringa ålder så var det ändå naturligt, att vara med när det var"bullt" på på byn och på "huse". Men först så skulle man göra bort gårdsysslorna som att bära in ved, och hjälpa Mor med mjölkningen mocka skit och ge dom vatten och hö. Vi hade även en ko som skulle kalva. Och jag lovade Mor att titta till henne efter dansen. Efter att ha bytt om till läsarkostymen och lågskor trots att det var -25 grader kallt, så var det med viss förväntan man gick på dansen trots att man inte hade råd att lösa in sig och inte kunde dansa. Men vi var många i den siutationen och det hände även en hel del på utsidan. Där stod Morbror Karl i en mas- onitekur och sålde varm korv ur en stor gryta, på grund av kölden så blev det en del näsdropp i grytan. Sen fanns det ju många som hade sina spritflaskor i snödrivorna, och man förundrades över hur dom kunde hitta rätt just på sin flaska. Hade man tur så kunde man även få se ett och annat slagsmål eller en antydan till detta. Men oftast så gick det lungt till väga. Efter pausen så var det fritt att få komma in i värmen och den här kvällen så hade man tunneldans, På den södra långsidan så hade man myggt en masonittunnel som man dansade igenom. Min Morbror Frans hade lånat Mor- mors draperier som hängde i ändarna på tunneln för att hindra insyn. Nöjet för oss barn var om vi fick titta in i någon glipa, och fantasierna gick i omlopp om alla spännande saker som vi skulle ha sett. När dansen var slut vid ettiden, så tittade jag in i lagårn som jag lovat,och då hade kalven redan klövarna ute. Så det var bara att klä av sig, och där stod jag i mina långkasonger och lågskor och förlöste kon.Hade tidigare varit med om födslar , så jag bar kalven fram till kon så att hon fick slicka den torr. Sedan så mjölka jag en liter, och gav kalven sitt första mål. Sen la jag den i kätten och tog kläderna på armen och rusade in till Mor för att berätta om tilldragelsen. När jag tände ljuset, så tittar mor med förskräckelse och skriker "men ha du vöre ute å sleges pajk" Den dagen blev min fjortonde födelsedag och istället för tårta så blev det "Kalvdans" som är godare än tårta. Denna kalv skulle sedan bli ko, och bidraga i många år till vår familjs försörjning. |
|
| Ove Isaksson, Göteborg | |
| Svara | |
| Re: Tunneldans och kalvdans. | 2010-03-27 23:38:19 |
| Angående kalvförlossningen! Jag är full av beundra... | |
| Sonja, Ö.O/Lövånger | |
| Ja Ormsjö de ä himmä de | 2009-02-26 22:07:26 |
| Så sant som du säjer Ove...så är det även för mig och nästa vecka kommer jag nog att åka hem..har varit på gång sista veckorna men nu blir det. Vi år nämligen utan både pärer och tunnbröd så man överlever knappt. Ser verkligen fram emot att få komma upp och stanna någon vecka...även om nu Aina inte finns där och tar emot oss med nybakade rågbullar..eller något annat gott. På tal om flyttning så r det faktiskt 46 år även för mig sen jag lämnade kommunen. Jag hade inte hunnit fylla sjutton år då jag tog rälsbussen till Långsele och sen bytte där till tåget som gick till Härnösand. Som du säjer Ove så var det ganska pirrigt och man kände sig väldigt ensam. Hemlängtan var stark och gråten var inte långt borta då man ringde hem någon enstaka gång. Pengar var en bristvara och studiebidraget var litet. Som tur var så skickade mor Aina något matpaket då och då. Efter några veckor hade man anpassat sig och sen rullade det bara på. Fyra års studier blev det i Härnösand sen blev det lumpen i Boden och därefter flytt till Sundsvall för ytterligare ett års studier. Nu har jag jobbat i 40 år här i stan men f.o.m nu så är jag bara livsnjutare. Jag ser fram emot att få komma HEM till Ormsjö igen och framför allt stanna i längre perioder nu de kommande åren...det är bara att hålla tummarna att hälsan står en bi eftersom man har bott och verkat här i denna staden mellan bergen med alla dessa tunga industrier med alla möjliga utsläpp..åtminstone förr. Själv har ajg alltid kännt av och irriterats av den dåliga luften här nere..även om den har blivit bättre på senare år. Men jag märker tydligt, speciellt om jag är lite småförkyld, när jag är hemma, dvs i Ormsjö så har jag fri luftvägar i näsan. Men då jag åker tillbaka så börjar det att täppa till i kranen då man passerat Viksjö och innan man är i stan så kan det vara riktigt "förkylt" så att säga....så nog är det som Aina alltid sade "Hur kan ni bo och leva i den där hemska luften...". Hon tyckte inte om Sundsvall och ville helsta av allt inte komma hit även om det blev några gånger under de här 40 åren. Ja de var lite levnadshistoria från en som fortfarande längtar hem trots att det gör lite ont i en att utvecklingen och framtiden där ser mörk ut. Som tur är finns det ju ännu några eldsjälar som håller grytan kokande .....TACK alla ni från n`Åke |
|
| n´Åke, Sudsvall | |
| Svara | |